Det är en konst att hitta taglines som speglar ambitioner, men som inte känns falska eller rent av komiska i relation till den faktiska verkligheten. Vårgårda vet nog vad jag pratar om.  

Har finansmän blivit så främmande för konceptet att tjäna pengar (det var ju ett tag sedan) att de slentrianmässigt söker sig till välgörenhet när de blivit varslade från storbanken? 

Masskommunikation och webbnärvaro i all ära, men engagerade medarbetare är de viktigaste varumärkesbärarna på 2000-talets marknad. 

Tänk på hur mycket ett företag skulle förlora över en natt om plötsligt varumärkets associationer, laddning och uttryck skulle försvinna. Hoppas att Gordon tänker på det i uppföljaren till "Wall Street"   

Ett kundlöfte beskrivs ofta på samma papper som vision och kärnvärden. Ibland stannar det där. Men rätt använt tillför det mervärden till varumärket som kunden är beredd att betala extra för.  

Carnegies resa är en historia som manar till eftertanke om hur starka varumärken kan missbrukas. Om varumärket hamnar i fel händer blir det farligt när ingen vågar ifrågasätta.     

Att en del kläder och märken blir förknippade med vissa grupper eller subkulturer är inte något nytt. Det som däremot är förvånande är hur tysta varumärkenas företrädare ofta själva är om detta fenomen.

Melker Andersson måste ha känt sig ungefär som Prince när han förra veckan beslöt sig för att smälla upp stora röda REA-skyltar på sina lyxkrogar runt om i stan.  

USA:s nya president intar sin första officiella måltid som Commander in Chief vid installationslunchen i Vita Huset. Jag förstår hans val av leverantör.  

Det är lätt att spontant tänka på det visuella när vi kommunicerar varumärken. Men synen är bara ett av alla våra sinnen. För att nå fram behöver vi arbeta med mer än ett av våra kompetenta sinnesintryck.