Nu får det vara nog. Dagens DI har ”God morgon Trollhättan” på förstasidan. Detta dagen efter att SvD toppar i Näringslivsbilagan med att ”GM ger Saab 30 dgr frist”.

Det yttersta statustecknet när Jay-Z skulle visa sin oerhörda rikedom var en fet bunt 500euro-sedlar. Förtroendet för dollarn är uppenbarligen skakat i grunden.  

Det kan knappast finnas någon med affärssinne som tvekar att investera i sitt varumärke efter att ha sett hur en papperskorg auktioneras för 11 000 kr.  

En stark och unik idé. Det är lysande. Om det inte innebär att man lutar sig tillbaka och låter konkurrenterna utvecklas och springa om. Varumärkesläxan behöver göras. Fråga Red Bull.  

Tänk på hur mycket ett företag skulle förlora över en natt om plötsligt varumärkets associationer, laddning och uttryck skulle försvinna. Hoppas att Gordon tänker på det i uppföljaren till "Wall Street"   

Krisen i amerikansk bilindustri aktualiserar ett möjligt (och sannolikt nödvändigt) epokskifte i den industriella historien. Är det verkligen Detroits hundra år gamla affärsmodell som ska föra oss in i framtiden och tackla dess miljö- och kommunikationsutmaningar? 

Att fixa en acceptabel colablandning kan vem som helst göra, men värdet i ”Coca-Cola” handlar om något annat. Och det är svårare att sno över en natt. 

Kundens kontakt med ett företag lämnar en mängd små elektroniska spår efter sig. Smarta företag, som t.ex. Amazon.com, använder dessa spår för att bättre kunna möta sina kunders behov. 

När moralpaniken sprider sig kan man antingen skrika med, debattera emot eller gömma huvudet i sanden. Eller så tittar man på det egna varumärket och ser nya möjligheter.

En hjälpande hand, en trygg axel att luta sig mot. Avlastning. Det är anmärkningsvärt att kommunikationsenheter så ofta i första hand beskrivs som stödfunktioner.