Sortera efter
Förtroendet för dollarn - en varumärkesfråga
Det yttersta statustecknet när Jay-Z skulle visa sin oerhörda rikedom var en fet bunt 500euro-sedlar. Förtroendet för dollarn är uppenbarligen skakat i grunden.
När "the CEO of hip hop" Jay-Z släppte singeln Blue Magic förra året ville han precis som alla andra häftiga rapstjärnor visa upp sin oerhörda rikedom i musikvideon. Det yttersta statustecknet då var inte pimpade bilar eller sexiga kvinnor, utan en fet bunt 500euro-sedlar. När dollarn förlorat i värde illustrerade Jay-Z att han inte bara har koll på läget, utan också har möjligheter att valutasäkra sina tillgångar. Samtidigt började flera internationella supermodeller att ta betalt i euro snarare än i dollar.
Den klassiska valutans varumärke har fått sig en törn. Sedan i mars har värdet minskat mot både den svenska kronan och euron, även om den fortfarande ligger förhållandevis normalt historiskt sett.
Men ingen valuta står sig just nu mot den ultimata klassikern - guldtackan. Snart sagt varannan dag kommer nya rubriker om att guldpriset når nya rekordhöjder, och även om det är en bit kvar tills de inflationsjusterade rekorden slås finns inga tecken på att tackorna är en dålig investering. Snarare tvärtom. I finanskrisens spår har enorma stimulanser pumpats ut av all världens regeringar. Den ökade efterfrågan på guld är ett svar på rädslan för inflation som resultat av stimulanserna. När staterna trycker mer pengar blir de reala tillgångarna mer värda. Och ingen real tillgång är så trygg som guld.
I USA - och i de många länder som använder USD som de facto-valuta - är rädslan extra stor, eftersom det är från amerikanskt håll som stimulanserna kommit som tätast. Men borde då inte dollarn sjunka ännu mer i värde?
Nja. En valutas värde bestäms av mer än penningmängden. Precis som för alla varumärken handlar det om förtroende. Så länge alla andra har förtroende för dollarn kan jag också ha det. "Alla andra" är i det här fallet Kina. Under många år har de lånat ut pengar till USA genom köp av statsobligationer. De dollarreserver som byggts upp riskerar nu att eroderas till en bråkdel av värdet; men bara om marknaden tappar förtroendet. Så Kina köper mer obligationer och för in mer kapital till USA:s ekonomi för att hålla den amerikanska drömmen levande.
Det är en klassisk dollarfälla. Kina kan inte börja sälja obligationerna eller göra sig av med dollar utan att i processen sänka värdet på valutan som hela reserven ligger i. Istället avvaktar de och bidar sin tid. En vacker dag kanske de hittar en väg ur låsningen, men den processen kan ta lång tid. Så tills vidare håller sig förtroendet för dollarn ovanför vattenytan. Oberoende av hip hop-stjärnor och supermodeller som tycker annorlunda.
Den klassiska valutans varumärke har fått sig en törn. Sedan i mars har värdet minskat mot både den svenska kronan och euron, även om den fortfarande ligger förhållandevis normalt historiskt sett.
Men ingen valuta står sig just nu mot den ultimata klassikern - guldtackan. Snart sagt varannan dag kommer nya rubriker om att guldpriset når nya rekordhöjder, och även om det är en bit kvar tills de inflationsjusterade rekorden slås finns inga tecken på att tackorna är en dålig investering. Snarare tvärtom. I finanskrisens spår har enorma stimulanser pumpats ut av all världens regeringar. Den ökade efterfrågan på guld är ett svar på rädslan för inflation som resultat av stimulanserna. När staterna trycker mer pengar blir de reala tillgångarna mer värda. Och ingen real tillgång är så trygg som guld.
I USA - och i de många länder som använder USD som de facto-valuta - är rädslan extra stor, eftersom det är från amerikanskt håll som stimulanserna kommit som tätast. Men borde då inte dollarn sjunka ännu mer i värde?
Nja. En valutas värde bestäms av mer än penningmängden. Precis som för alla varumärken handlar det om förtroende. Så länge alla andra har förtroende för dollarn kan jag också ha det. "Alla andra" är i det här fallet Kina. Under många år har de lånat ut pengar till USA genom köp av statsobligationer. De dollarreserver som byggts upp riskerar nu att eroderas till en bråkdel av värdet; men bara om marknaden tappar förtroendet. Så Kina köper mer obligationer och för in mer kapital till USA:s ekonomi för att hålla den amerikanska drömmen levande.
Det är en klassisk dollarfälla. Kina kan inte börja sälja obligationerna eller göra sig av med dollar utan att i processen sänka värdet på valutan som hela reserven ligger i. Istället avvaktar de och bidar sin tid. En vacker dag kanske de hittar en väg ur låsningen, men den processen kan ta lång tid. Så tills vidare håller sig förtroendet för dollarn ovanför vattenytan. Oberoende av hip hop-stjärnor och supermodeller som tycker annorlunda.